Vad är kodtäckning?
Kodstäckning är känd som måttet där vi beskriver graden av programmets källkod som måste testas. Kodtäckning, kort sagt, är en typ av vitrutetestningstekniken där vi lokaliserar de delar av programmet som inte har utförts av testfallet. De inkluderar också i skapandet av få testfall för att höja täckningen såväl som bestämningen av det ganska bra måttet på kodtäckningen. I många fall samlar detta system dock in information om det löpande programmet. Kodtäckning, dessutom, innehåller den tillsammans med information om källkoden för att ta fram rapporten om kodtäckning av testsuiten.
Hur fungerar kodtäckning?
Det finns faktiskt olika metoder för att mäta kodtäckningen. Om vi överväger ett brett sätt finns det 3 av de tillvägagångssätt som är följande:
- Källkodsinstrumentation: Källkodsinstrumentation lägger instrumentangivelserna till källkoden och sedan kommer den att kompilera koden tillsammans med det vanliga kompileringsverktyget så att vi får en enhet som är instrumenterad.
- Intermediate Code Instrumentation: I Intermediate Code Instrumentation blir kompilerade filer instrumenterade genom tillägg av bytekoder som är nya och därefter genereras den nya klassen.
- Runtime Information Collection: I Runtime-informationssamlingen samlar vi in information från miljön som är körtid eftersom kod körs för att bestämma täckningsinformationen.
Eftersom koden körs under testet skulle kodtäckningssystemet samla in information om vilka av uttalandena som körs. Nu skulle denna information användas som en del av grunden för rapporterna. Dessutom skiljer sig kodtäckningsmetoder beroende på olika former av täckningsinformation som samlas in. Det finns olika metoder för kodtäckning om vi går utöver de grundläggande metoderna för uttalandetäckning.
Metoder för kodtäckning
Det finns många metoder för kodtäckning. Få av dem listas nedan:
- Skick täckning
- FSM-täckning
- Uttalande täckning
- Beslutstäckning
- Gren täckning
1. Uttalande täckning
- Det är den vita rutan för testdesign där vi hanterar exekveringen av alla körbara uttalanden minst en gång som finns i källkoden. Kodstäckning behövs i beräkningen såväl som för mätning av många påståenden som finns i källkoden samt de som kan köras förutsatt att kraven anges.
- Denna metod behövs i härledningen av scenarierna beroende på strukturen för koden som finns under testet.
2. Beslutstäckning
- Den här metoden är användbar vid rapportering av antingen riktiga eller falska resultat för varje uttryck som är booleskt. Uttrycket i denna täckning blir ofta komplicerade. Det är därför det är ganska svårt att få 100% täckning.
- Det är just skälet till att det finns olika metoder för att rapportera denna typ av metriska. Hela dessa metoder handlar i princip om täckningen av de viktigaste kombinationerna. Beslutstäckning ger stor känslighet för att kontrollera flödet.
3. Branch Täckning
- När vi talar om den här typen menar vi att varje utgång som kommer från kodmodulen testas. Som ett exempel kan vi tänka på att om utgångarna är binära så kommer vi att testa såväl True som False output.
- Branch Täckning hjälper oss att säkerställa att alla möjliga grenar som kommer från vart och ett av beslutet, villkoret blir genomförda minst en gång.
- Genom Branch-täckningsmetoden kan vi beräkna bråkdelen av kodesegmenten som är oberoende. Dessutom gör denna metod oss möjlighet att ta reda på vilka delar av koden som inte har grenarna.
Det finns formeln för beräkningen av filialtäckning:
Filialtäckning = Antal körda filialer / Totalt antal körda grenar
4. Skick täckning
- Tillståndstäckning, som också kallas som uttryckstäckning berättar för oss hur utvärderas variablerna eller de subxpressions som finns i villkorlig uttalande.
- Låt oss överväga ett exempel där ett uttryck består av de booleska operationerna såsom AND, OR eller XOR som består av det totala antalet möjligheter.
- Den här metoden ger oss faktiskt mycket bättre känslighet för att kontrollera flödet jämfört med beslutstäckningen. Den här metoden ger oss ingen garanti för den fullständiga beslutstäckningen.
Det finns formeln för beräkningen av filialtäckning:
Skickstäckning = Antal exekverade operander / Totalt antal exekverade operander
5. Finite State Machine Täckning
- Denna metod betraktas som den mest komplexa typen av kodtäckningsmetod. Anledningen bakom det är att den här metoden faktiskt fungerar på beteendet hos designen.
- I denna metod fick vi också ta reda på hur många av de stater som är tidsspecifika får besök och transiteras. Dessutom verifierar denna metod också hur många av sekvenserna som kommer att beaktas i den finite state-maskinen.
Fördelar med kodtäckning
Några av fördelarna ges nedan:
- Det är ganska användbart vid utvärderingen av kodtäckningens kvantitativa mått
- Dess tillåter oss också att skapa testfall som är extra för att öka täckningen
- Kodstäckning tillåter oss också att hitta de delar av programmet som inte utövas av testfallet.
Nackdelar med kodtäckning
Några av nackdelarna ges nedan:
- När en viss funktion inte är väl implementerad i designen skulle kodtäckningen fortfarande rapportera täckning 100%.
- Det är omöjligt att förstå om du testar alla möjliga värden på funktionen genom kodtäckningen
- Det säger inte heller hur mycket och hur bra vi täckte vår logik.
Slutsats
Kodtäckningen betraktas som det mått där vi beskriver i vilken grad källkoden för ett program har testats. Det hjälper oss också att beräkna testimplementeringens effektivitet. Uttalande täckning betyder också att köra alla körbara uttalanden minst en gång.
Rekommenderade artiklar
Detta är en guide till kodtäckning. Här diskuterar vi metoderna och hur kodtäckningen fungerar? tillsammans med fördelar och nackdelar. Du kan också titta på följande artiklar för att lära dig mer -
- Hur testtäckning gör att det fungerar så enkelt?
- Olika GUI-testverktyg
- Typer av mutationstest
- Vad är CodeIgniter?
- Verktyg för kodtäckning | Topp 6 verktyg för kodtäckning
- Vad är testfall? | Tips och tricks